torsdag 25 augusti 2016

Ett veck i tiden - Madeleine L'Engle

Titel: Ett veck i tiden
Författare: Madeleine L'Engle
Serie: Time Quintet #1
Sidor: 169
Recex: Ja

Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen.

Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Whatsit har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök - och hon verkar både veta en hel del om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.


Först och främst vill jag ge ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket!

Jag har förstått att Ett veck i tiden är en ganska populär klassiker, men själv har jag helt gått miste om den tills för några år sedan. Jag har haft ett litet intresse av att läsa den, men det är ändå något som aldrig blev av tills jag hade turen att få den hemskickad som recex av Modernista. Jag vet dock inte om jag hade föredragit att läsa den när jag var yngre, och mina tankar om själva boken är ganska kluvna.

Å ena sidan så förstår jag varför den är en klassiker. Jag älskar vetenskapen bakom handlingen och hur man antar att barn ska förstå det som förklaras (helt ärligt är jag inte säker på att jag förstår allt, men det är så fantastiskt att ingenting dummas ner eller skummas förbi). Jag gillar också att en bok som skrevs 1962 får ha en kvinnlig huvudroll. Det känns tufft. Jag gillar också hur man verkar blanda vetenskap och religion, och jag tycker att det här mörkret var en oerhört intressant "antagonist" (dock hade jag gärna sett att det fick förklaras bättre, samt en större plats i handlingen). 
Å andra sidan så kändes handlingen aningen förvirrande. Samtidigt som att allt gick lite för enkelt. Det är svårt att förklara, men det räckte aldrig hela vägen. Dessutom hade karaktärerna ingen utveckling och var svåra att lära känna, och jag hade gärna varit utan den pyttelilla romans biten. Av någon anledning så störde jag mig väldigt på det sistnämnda, trots att den knappt existerade.

Som jag nämnde så fick jag ingen känsla för karaktärerna, även om jag gillade både familjen Murry och Calvin. Megs attityd var härlig, och Charles Wallace var charmig. Men som sagt, mer djup och mer utveckling hade varit att föredra.

Slutet är jag dock riktigt nöjd med och det känns skönt att boken kan stå på egna ben, även om den ingår i en serie. Ett veck i tiden gjorde mig aningen kluven, men i det stora hela så gillade jag den. Jag förstår helt klart dess klassikerstatus, men om den står sig lika bra i dagsläget? Det tycker jag att du ska ta reda på själv... 


5 / 10   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar