Författare: Tessa Gratton
Serie: The United States of Asgard #1
Sidor: 350
Seventeen-year-old Soren Bearskin is trying to escape the past. His father, a famed warrior, lost himself to the battle-frenzy and killed thirteen innocent people. Soren cannot deny that berserking is in his blood--the fevers, insomnia, and occasional feelings of uncontrollable rage haunt him. So he tries to remain calm and detached from everyone at Sanctus Sigurd's Academy. But that's hard to do when a popular, beautiful girl like Astrid Glyn tells Soren she dreams of him. That's not all Astrid dreams of--the daughter of a renowned prophetess, Astrid is coming into her own inherited abilities.
When Baldur, son of Odin and one of the most popular gods in the country, goes missing, Astrid sees where he is and convinces Soren to join her on a road trip that will take them to find not only a lost god, but also who they are beyond the legacy of their parents and everything they've been told they have to be.
Jag har velat läsa The Lost Sun sedan första gången jag hörde talas om den, och trots att jag inte tyckte om Tessa Grattons debutbok Blodsmagi, så var ändå mina förväntningar väldigt höga. Tyvärr så lyckades inte The Lost Sun leva upp till dem, men det var fortfarande en ganska bra bok.
Handlingen fungerar mycket bättre än vad karaktärerna gör, och även om boken blev lite seg ibland så gick den fort att läsa och var både spännande och intressant. Världsuppbyggnaden är helt fenomenal och jag älskade författarens version av den nordiska mytologin. Jag är inte så jätteinsatt i nordisk mytologi, men det märks att Gratton ändrat på vissa saker. För mig var det dock absolut inget negativt och jag kan inte annat än att beundra Tesssa Grattons fantasi.
Det mest negativa med boken är dess karaktärer..och då allra helst huvudkaraktären Soren. Jag tyckte att Soren var en väldigt tråkig karaktär och berättarrösten kändes tyvärr inte alls som en kille. Av de andra karaktärerna så gillade jag Astrid för det mesta, tyckte att Vider var helt okej, och var inte alls speciellt förtjust i Balder och jag kan inte förstå varför de älskade honom så mycket?
Trots den enorma insta-love som uppstår mellan Soren och Astrid så tycker jag att dem passar ihop och för en gångs skull så störde den mig inte speciellt mycket.
Jag gillade verkligen slutet av boken och jag kommer definitivt att läsa fortsättningen. I det stora hela så är The Lost Sun en bra bok och bara världsuppbyggnaden gör den värd att läsa.
Favoritcitat:
“I know grief, and it is a chasm.”
6 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar